Nam vsem budet luchshe (Alla kommer att må bättre)
På den tiden jag var väluppfostrad,
Även om jag var lite tafatt,
I sällskap med damer
Öppnade jag alltid dörren för dem.
Men om jag vore artig idag
Skulle det vara en lögn.
Och alla kommer må bättre
När du ger dig av.
Din make liknade en gud,
Men nu är han mest lik en skugga.
Det han gjorde med lätthet förut
Är honom omöjligt idag.
Jag vet att det är karma
Och inte kan förhindras.
Men alla kommer må bättre
När du ger dig av.
När skeppet kommer i hamn
Blir alla på kajen glada.
Men om du var en sjöman
Skulle jag bränna förtöjning och landgång.
Och om du vore en sockerbit,
Är jag rädd att jag skulle be om regn.
Och alla kommer må bättre
När du ger dig av.
Pesnya dlya novogo byta (Det nya varats sång)
De som varit tror jag har försvunnit
Och de som är kvar sover.
Jag sitter ensam här
På den här stenen
Som jag brukar göra.
De sa att någon blandat
Ett mystisk gift i vinet.
Och jag måste skratta,
Vad förstår de sig på vin?
refr:
Hallå där, hur har ni det?
Ni har en flodhäst,
Och vi sitter i skrubben
Med hål i byxfickorna.
Men här trivs vi bra,
Vi trivs så bra.
Se, där är vägen som leder ner.
Där är vatten i kranen.
Där klättrar någon i gardinstången,
Inte för att hoppa, han är bara full.
Dessutom var denna dag
Inte den sämsta av våra dagar,
Vi får se vad natten bär med sig.
Jag behöver inte mycket ljus,
Men jag önskar att det vore ljusare.
Och jag är glad över
Att du kan hjälpa till att göra det så.
refr.
Ivanov
Ivanov står på stationen
Och väntar på tåget
Och längtar efter en öl.
Måndag morgon känns livet tungt.
Runt om honom är vanligt folk
Som tränger sig in i vagnen.
De pressar på från alla håll.
De trampar på hans vingar.
Men han vill inte beblanda sig med dem,
Med de andra medborgarna.
Han har Sartre i sin ficka,
Medborgarna i bästa fall fem kopek.
Ivanov läser sin bok.
Då kommer kontrollanterna
Och bötfäller Ivanov.
Måndag morgon är inget som det ska.
Han bor på Petrogradskaja
I en kommunal korridor,
Mellan köket och toaletten,
Som alltid är full.
Han får besök av människor
Med kappsäckar fulla med portvin.
De tillbringar en tid av sitt liv
Med att analysera vin.
Sen går de därifrån.
Bara hans bästa vänner
Och några hänförda damer
Stannar hos Ivanov över natten.
Och sen kommer morgonen
Alldeles nedrökt och grå,
Och bekräftar den gamla tesen
Att idag är samma dag som var igår.
Derzhat'sya kornej (Hålla i rötterna)
De målar väggarna bruna
Och skriver ord i taken.
Till frukost har de ingefärscitron
Och de räknar ihop till två rubel.
Det skulle vara smickrande för mej
Att gå hem till dem och visa mig starkare,
Men för att stå upp måste jag hålla mig i rötterna.
Du kan köpa dig en ny stereo,
Eller bara gå till affären
Och meditera på taket,
Dränkt i billigt vin.
Du kan lägga ditt huvud mot teverutan
I tron att du ska bli klokare.
Men för att stå upp måste jag hålla mig i rötterna.
De säger att hennes läppar
Har blivit som kvicksilver.
Att hon gått över gränsen
Och inte kan komma tillbaka.
Men finns det bland oss en enda
Som skulle gå samma väg som hon,
Eller kunna säga vad vi är skyldiga henne?
Ju längre vi kommer, desto fortare går det.
Alla minns fäderna, men ropar efter mödrarna.
Och de säger att det är roligare hos dem,
I huset där ljusen aldrig släcks.
Men för att stå upp måste jag hålla mig i rötterna.
Så bygg din ekonomi på ett vinförråd
Som du lagrar i ditt magasin.
Livnär dig på dem som föder dig
Och glöm alla andra.
Jag skulle kunna vara precis som du
Och det kanske vore säkrare,
Men för att stå upp måste jag hålla mig i rötterna.
Moej zvezde (Min sjärna)
Min stjärna är inte dömd
Till värme, som vi vanliga dödliga.
Vi sitter mätta i våra upplysta hus
Och hon får bara bittert vin.
Och hon har bara den hårda lotten
Att brinna, när alla springer till en eldsvåda.
Endast en pojke säger "Så synd,
Titta, där faller en stjärna!"
Min stjärna är inte dömd
Att tröttna eller söka vila.
Hon vet inte vad vila är,
Men det gör detsamma.
På natten kommer hon att drömma om
Huset som är omgett av bekymmer.
Och vaken ska hon tjäna som stjärna.
Och bitter rök och bittert te...
Desyat' strel (Tio pilar)
Tio pilar på de tio vindarna.
Bågen flätad av grenar och gräs.
Han kommer långväga ifrån.
Svärdet av regn i hans händer.
Den vita vargen leder honom genom skogen.
Den vita gamen vakar över honom från skyn.
Enhörningen följer i hans spår.
Han är det största av underverk.
Tio pilar på de tio vindarna.
Bågen flätad av grenar och gräs.
Han kommer långväga ifrån.
Han är det största av underverk.
Han stiger över din tröskel.
Svärdet av regn i hans händer.
Pochemu ne padaet nebo (Varför himlen inte faller ner)
Han hörde hennes namn och väntade på att få höra det igen.
Han kastade allt han inte skulle sakna i elden.
Han tittade efter hennes spår, törstade efter hennes vatten,
Han gick långt i ljuset av hennes stjärna.
Och snön förvandlades till stål i hans händer.
Han stannade vid bäcken för att dricka tystnaden,
Tvätta sig ren och ännu en gång förbli vid liv.
För att hitta hennes röst, gå in i hennes skymning,
Blev han en pilgrim på hennes långa väg.
Och vattnet förvandlades till rök i hans händer.
Och när hans dag tog slut, tyst och märkligt,
När hans hästar för första gången förblev lätta på foten,
Då såg han hennes ljus flamma, hennes nycklars ringar.
Ömtålig som natten, med sina skuldror av marmor
Lade hon sig tyst i hans hand av sten.
Stal' (Stål)
Jag vet inte varför du kom hit,
Men låt oss tillbringa kvällen tillsammans.
Om dagen tar slut, har vi kvar min rom
Som jag köpte i den gamla butiken.
Vi släcker alla lampor och vi ser på
När grannarna mittemot försöker sjunga.
De dömer de odödliga själarna till döden
För att hålla sig vid liv i denna trängsel.
Här finns gårdar och brunnar, men inget att dricka.
Om du vill leva här får du anpassa din fart.
Lär dig än springa, än bromsa lätt,
Medan din granne håller i dina tyglar.
Och när Aleksandr Sergeyich av misstag
Kom till detta hus med söndrig mun,
Så blev han förväxlad med Kristus och korsfäst.
De upptäckte sitt misstag dan därpå.
Här kan man se fantastiska konstverk genom fönstren
Och man antecknar namnen på dem som inte sover.
Vems skuld är det om du är oskyldig?
Det viktiga är att hinna först med bekännelsen.
Men ifall någon, inte ännu, men redan
Med en själ som den där ladyn som rider i negligé,
Så bor Vergilius på andra våningen.
Han delar med sig av sin allmosa.
Här älskar man återhållet, här skriker man tyst.
I varje gift finns nåt viktigt, i varje bägare finns gift.
Den drycken håller poeterna vakna
Tills de dör av sömnbrist.
Och i deras ögons inramning finns bara is och dimma,
Men ibland tror jag ändå inte att det är en synvilla.
Jag har varit berusad av den drycken sen födseln,
Det är universums nyck här på orten.
Måla det som inte finns på min vägg.
Din kropp är som natten, men dina ögon som gryningen.
Du är inte utvägen, men tydligen den bästa lösningen.
Du går din väg och jag ler.
Och imorgon säger den hängda slaven till mig:
"Ni gör orätt, min herre". Jag minns din blick
Och säger till honom "Du har fel, min broder,
Jag gör inga misstag i det här livet".
Vtoroe steklyannoe chudo (Det andra spegelmiraklet)
När du var liten visste du allt du visste
Och hundarna kunde inte hitta ditt spår.
Nu är du öppen, du har slängt din sköld.
Du kan inte skilja sanningen från blindheten.
Du har hängt en måltavla på ditt bröst,
Det krävs bara att någon spänner en båge.
Du är en vandrande måltavla,
Du är övertygad om att du är på rätt väg.
Men de som sover behöver inte din park,
I den finns varken blommor eller stenar.
Och inte heller din gud hjälper någon.
Det finns andra, mer strålande och starka.
Och därför är du lämnad i ett tomrum,
Som på en gammal bortglömd målarduk.
Varken i början, i mitten,
Eller allra längst bak.
S toj storony zerkal'nogo stekla (Från andra sidan spegelglaset)
Det sista regnet är knappt ett regn längre.
Se, hur lätt man finner ro i det.
Och om du tror att det blir en ny dag imorgon,
Då är det mycket lätt.
Om bara inte den här natten tog slut.
Det verkar som mitt hus inte längre är något hus.
Se, så lätt det är för dem - de leker i sina liv,
På väggen bakom glaset.
Jag tycker jag känner igen mig själv
I den där pojken som läser dikter.
Han hejdade visarna för att natten inte skulle ta slut
Och blod droppar från hans hand.
Men det tycks som om allt bara var en lek
Från andra sidan spegelglaset.
Här är det gryning nu, men vi har inte förlorat någonting.
Idag är samma dag som var igår.
25 k 10 (25 mot 10)
Jag är ingengör, för hundra i månaden.
Det är allt jag får.
Jag är tjugofem och jag vet
Ännu inte vad jag vill med mitt liv.
Jag kan inte komma på nån anledning
Att vara stolt över mitt öde.
Men om jag kunde välja
Skulle jag bli mej själv igen.
Jag är tjugofem, och tio av dem
Har jag sjungit - jag vet inte om vad.
Och jag har så svårt att vara rädd
För henne som står bakom min skuldra.
Låt vara att mina ord inte är klara,
Men det är knappast mitt fel.
Men hon som står bakom skuldran,
Inför henne är vi alla lika.
Kanske händer det imorgon
Att klockans visare börjar gå baklänges.
Och den som under klagan just tagits ner från korset
Verkar bli korsfäst på nytt.
Och kärleksfulla läppar verkar åter
Söka sin Kristus.
Men jag sjöng vad jag sjöng, och fast det var om detta
Är mitt samvete rent.
Jag är glad över allt som varit,
Även det som verkade fel.
Också över kaoset i mitt huvud
Och röran i mitt tempel.
Jag försökte bara odla min trädgård så gott det gick
Utan att förstöra det vackra landskapet.
Gränsvaktens befäl kommer förstå mig
Och den sorglöse fiskaren förlåta mig.
Kontrdans (Kontradans)
Snart är seklet slut.
Vilket kort sekel.
Du väntar antagligen. Eller inte?
Men idag föll snö
Och det går inte ta sig fram till dig,
För att inte lämna spår.
Men vad spelar de spåren för roll?
Där har de mottagning idag.
Där är en fristad idag.
Men de väntar knappast oss som gäster.
Se, någon gick förbi.
Och någon med honom.
Men de är de. Du är du. Jag är jag.
Men i denna värld finns ingen slump
Och jag klagar inte på ödet.
Han spelar för dem alla.
Du spelar för honom.
Men vem här spelar för dig?
Han spelar för dem alla.
Du spelar för honom.
Men vem här spelar för dig?
Och jag ber om en sak,
Om du kommer ha
Siden, brokad och elfenben,
Att när du glömt
Huset där jag bodde
Vad har jag då blivit för jävla gäst?
Jag super mig ju full som ett svin,
Jag somnar under bordet.
I detta sällskap är jag osocial.
Jag har aldrig lyckats vara nummer ett.
Men jag tål inte att komma tvåa.
Men i denna värld finns ingen slump
Och jag klagar inte på ödet.
Han spelar för dem alla.
Du spelar för honom.
Men vem här spelar för dig?
Han spelar för dem alla.
Du spelar för honom.
Så, låt mig spela för dig.
|
Översättning av