FÖRSTA KAPITLET

Stockholm i fågelperspektiv.

Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården på Mosebacke hade
ännu icke blivit öppnad för allmänheten och rabatterna voro ej uppgrävda;
snödropparne hade arbetat sig upp genom fjolårets lövsamlingar och höllo
just på att sluta sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare
saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt päronträd;
syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom, men lindarne bjödo
ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar åt bofinkarne, som börjat bygga
sina lavklädda bon mellan stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat
sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort och därför levdes ett
obesvärat liv därinne av både djur och blommor. Gråsparvarne höllo på att
samla upp skräp, som de sedan gömde under takpannorna på navigationsskolans
hus; de drogos om spillror av rakethylsor från sista höstfyrverkeriet, de
plockade halmen från unga träd som året förut sluppit ur skolan på Rosendal
- och allting sågo de! De hittade barège-lappar i bersåer och kunde mellan
stickorna på en bänkfot draga fram hårtappar efter hundar, som icke slagits
där sedan Josefinadagen i fjor. Där var ett liv och ett kiv.