EXERCISE 1

Participants of group 5:
Christine Cronwall
Pia Hammargren
Tomas Andersson
Robert Larsson
Filip Karlsson

Stefan Strömqvist

 

ÖVNING 1

ILLUSTRERA ASTRONOMISKA FENOMEN

introduktion

Uppgiften går ut på att välja fyra av fem texter som var och en beskriver astronomiska fenomen. Gör sedan en eller flera illustrationer som tydliggör allt det som texten beskriver. Illustrationerna skall vara principskisser; de behöver inte vara extremt detaljerade eller skalenliga.
 

resultat

Till var och en av texterna nedan har vi gjort en illustration som syftar till att tydliggöra textavsnittet. Illustrationerna är principskisser och ej detaljerade eller skalenliga. Vi började arbetet med att först välja ut en texterna vi ansåg vara lämplig. Vi skissade sedan enskilt på förslag på illustrationer. När vi kände oss tillräckligt förberedda diskuterade vi gemensamt fram den slutgiltiga illustrationen för varje text. Sedan avsatte vi två personer (Christine och Tomas) till att skissa ner illustrationerna på papper medan resterande gruppen gick vidare och började arbeta med nästa utvalda text som skulle illustreras.

I den första illustrationen (Månens rörelser) stötte vi på ett problem vid redovisningstillfället. Diskussionen gällde det sätt som månen belyses och från vilket perspektiv åskådaren egentligen ser scenariot. Det framkom att det skulle vara tydligare med en kompletterande bild på hur månen även ser ut för en åskådare stående på jorden.

Illustration nummer två (Om tidvattnet) orsakade inga tvetydligheter och vi var alla överens att den tillräckligt tydligt illustrerade den givna texten.

Vid illustration nummer tre (Varför har vi årstider) hade vi en diskussion angående de fyra metaforerna som vi använde för årstiderna, gällande huruvida dessa kunde missuppfattas av läsaren. Alla i gruppen ansåg dock att mot bakgrund av att vi själva instinktivt hade associerat metaforerna till de tillhörande årstiderna, innebar att det inte var så stor risk för att en läsare skulle missuppfatta dem.

Den fjärde och sista illustrationen (Var går solen upp) skapade lite fler diskussioner. Benämningen av axlarna i koordinatsystemet var inte självklara då det skulle illustrera en mängd olika aspekter. Dessa var; en relativ höjd för solens uppgång, väderstreck, tid och vad som var perspektivet för illustrationen. Hur detta löstes kan läsaren se på illustrationen nedan.

1. Månens rörelser

Månen roterar runt jorden och rör sig på himlen från öst till väst, till synes framför stjärnorna. Den lyser inte av egen kraft, utan reflekterar solens ljus.

Månen har en faktisk omloppstid på 27,3 dygn. Trots det tar det 29,5 dygn från fullmåne till fullmåne. Hur kan det komma sig om nu månens omloppstid runt jorden är 27,3 dygn? Jo, detta beror på att jorden samtidigt rör sig runt solen, och att punkten "rakt bakom" jorden, dvs där månen står när det är fullmåne, har flyttats en bit längs månens bana.

(klicka på bilden för att förstora den)

2.Om tidvattnet

Tidvattnets beteende är kopplat till månens rörelser kring jorden. Månens dragningskraft drar till sig vattnet på den sida av jorden som är vänd mot den. På andra sidan jorden får man en motsvarande effekt pga centrifugalkraften. Solens dragningskraft påverkar vattnet på samma sätt, så när solens och månens dragningskrafter samverkar (dvs runt full- eller nymåne) får man en kraftigare effekt, s k springflod. När de motverkar varandra, dvs ungefär när månen är halv får man en svagare effekt, s k nipflod.

(klicka på bilden för att förstora den)

3. Varför har vi årstider

Jorden snurrar som bekant kring solen. Den snurrar också kring sin egen axel, polaxeln. Händelsevis så lutar polaxeln 23 grader, och händelsevis så pekar den rakt mot Polstjärnan. Det gör den hela året, oavsett var jorden befinner sig. Det är polaxelns lutning som gör att vi har årstider; när jorden har nått den punkt på sin bana då polaxelns norra ände vetter mot solen får vi sommar på det norra halvklotet och vinter på det södra. Ett halvår senare har jorden rört sig ett halvt varv runt solen och polaxelns norra ände vetter nu bort från solen; det är vinter på norra halvklotet och sommar på det södra.
(Om man skall vara petig så är det så att polaxeln faktiskt också roterar, mycket långsamt i en cirkel som tar 26 000 år att fullborda så det bortser vi ifrån.)

(klicka på bilden för att förstora den)

5. Var går solen upp?

Det beror på årstiden, och latituden. På norra halvklotet är det så att solen går upp någonstans i sydöst vid midvintersolståndet för att sedan långsamt gå upp längre och längre mot nordost ända fram till sommarsolståndet (midsommar) då dagen är som längst och solen går upp så långt i nordost som möjligt. På motsvarande sätt går solen ned långt i sydväst på vinter för att vid midsommar gå ned så långt i nordväst som möjligt. (Detta resonemang gäller enbart norra halvklotet; för att det skall gälla södra halvklotet byter man med fördel ut alla referenser till söder mot norr och vice versa, sydväst blir alltså nordväst osv.)
Ju närmare en pol man är desto större blir skillnaden mellan vinter- och sommarsolstånd; på ekvatorn går solen upp rakt i öster och ned rakt i väster året om.
På höst- och vårdagjämningarna går solen upp i princip exakt i öster och ned exakt i väster på hela jordklotet.

(klicka på bilden för att förstora den)