diskussion ::

Konceptet vi har arbetat efter, med en abstrakt visualiseringform av information som i sig också är abstrakt och något som man inte kan ta på, har varit en utmaning både vad gäller input såväl som output. Nåväl, blev då utfallet av projektet som vi tänkte oss när vi började skissa på de idéer som växte fram ur brainstormingen? Svaret är både ja och nej, det blev inte riktigt den stämningsmätare som vi ville, men den visuella informationsförmedlaren i form av en miniatyrskog överträffade nästan våra förväntningar. Fundamentet till en stämningsmätare finns där, och med de rätta språkliga verktygen tror vi att AtmoSphere kan användas som det var tänkt.

Resultatet blev mer av en rörelse och ljudvisualiseringsapparat som förmedlar information om att det sker rörelser och/eller att det förekommer ljud i det rum där sensorerna är placerade. Det är dock inget som påvisar huruvida det beror på mänsklig aktivitet och hög stämning. Det skulle i princip lika gärna kunna vara hundar eller katter som leker eller slåss. Men om man förutsätter att det normalt endast vistas människor i den miljön så visar faktiskt vår artefakt när det är något som händer i rummet, dock kan man inte urskilja om det är av positiv eller negativ art. Lika väl som uppsluppen stämning med mycket skratt och glam skulle det kunna vara högröstade gräl med mycket gestikulerande och rent av fysiskt handgemäng.

Eftersom tiden rann iväg på ett sätt som vi inte hade föreställt oss och att det var betydligt mer komplicerat att bygga prototypen än vi insåg i projektets inledningsskede har vi inte kunnat testa den på olika användargrupper. Men de reaktioner vi fått från dem som sett prototypen i bruk har enbart varit positiva. Det scenario som vi har visat är i kontorsmiljö, men man skulle även kunna tänka sig andra miljöer och sammanhang, exempelvis på ett servicehem med gemensam samlingsplats, eller andra former av storhushåll, kollektiv och liknande. Vi kan även tänka oss artefakten i olika storlekar, från en liten bärbar modell av fickstorlek till en större installation som förmedlar information på lång distans mellan två eller fler platser. Ett storföretag med flera anläggningar på olika geografiska platser, som Volvo tillexempel, skulle kunna installera AtmoSphere som informationsförmedlare mellan de olika fabrikerna. Installerad på torgen i två vänorter skulle Atmosphere kunna visa om det är liv och rörelse på respektive orts stora samlingsplats.

Projektet som sådant har varit mycket av blod, svett och tårar men samtidigt mycket stimulerande och lärorikt. Det har gett en annan insikt i begreppet ubiquitous computing och hur man praktiskt kan implementera datorer i närmiljön. Med mer tid och obegränsade ekonomiska ramar skulle projektet givetvis kunna utveckla en mer sofistikerad artefakt med fler och säkrare instrument för mätning av stämningen så som tillexempel urskiljning av skratt eller av negativa/positiva ord. Även artefaktens utformning och tekniska utförande för hur visualiseringen skall utföras skulle kunna ha sett annorlunda ut, och det finns säkert många som anser att rent estetiskt har vår artefakt många brister. En av de grundförutsättningar vi skissade på var att artefakten inte skulle störa användaren utan finnas som en liten påminnelse i periferin om vad som händer i exempelvis fikarummet. Det vore fullt möjligt att använda sig av andra starkare signaler, exempelvis kraftigt blinkande ljus, höga ljudsignaler etc. men risken är då uppenbar att användaren skulle bli störd och irriterad av artefakten och se den som ett irritationsobjekt.

Rätt implementerad och med väl utvecklade verktyg för input tror vi att AtmoSphere har potential att bli ett trevligt inslag i den framtida kontorsmiljön som ett exempel på installation av informativ konst.